Fira det som firas kan!

I fredags gick vi in i vecka 37, vilket innebär att vår lilla grabb nu kan dyka upp precis när som helst! Gah! Det känns verkligen att kroppen förbereder sig och går på högvarv, vilket kräver en hel del energi och vila. De senaste kvällarna har jag dragits med intensiva sammandragningar – om jag inte lägger mig gör de riktigt ont, kommer ganska tätt och tvingar mig mer eller mindre att vika mig dubbel (nåja, så gott det nu går med en kalaskula). När jag väl sätter mig ned kommer de däremot mer sällan och gör inte lika ont. Ja, vi får väl se hur länge han vill stanna där inne… 🙂

I helgen var vi i Stockholm för att fira min föräldraledighet och att vi snart får en alldeles ny huvudperson i våra liv. Selma var hos sin morfar (dvs min pappa) och rejvade, medan jag och T åt middag i Globens Arenarestaurang medan vi såg och hörde Peter Jöback och Helen Sjöholm i I Love Musicals. Så himla fin och värdefull kväll med min andra halva… Det var inte bara en gång det fladdrade till i magen när jag tänkte på att den skitjävla snygga killen på andra sidan bordet faktiskt inte bara är den skitjävla  grymma man jag får leva med, utan även pappa till min son. Det, om något, är ju helt fantastiskt! Natten tillbringade vi hos min mamma, och fick oss till på köpet en mycket skön sovmorgon innan vi hämtade upp vår vilde och körde hemåt igen på söndagseftermiddagen.

I övrigt njuter vi av några sista lediga dagar tillsammans innan T börjar sitt nya jobb på svensk mark. Vi kombinerar nytta med nöje, och igår passade vi på att rensa ur och städa både kyl och frys vilket verkligen behövdes. I kväll gjorde jag ett riktigt storkok av en vegetarisk (!) Boeuf Bourguignon efter detta recept. Det blev verkligen sjukt gott, och nu har vi sex smarriga matlådor i frysen att se fram emot när lillen skriker som värst och magarna kurrar som högst. Perfekt! 🙂 Rent praktiskt är vi nog så redo som vi kan bli – nu väntar vi bara på dig, vår älskling…

 

Sista daten? V. 37Innan vi åkte från mamma i lördags kväll. Så himla kul att jättemagen knappt syns i vissa vinklar – så smidig och ”normal” som jag ser ut där känner jag mig i-n-t-e, kan jag meddela 😀

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s